Som ni kanske läst förut har vi alltså nu delat på våra tvillingar, L går i F-klass i vanliga grundskolan, M går i en F-1-klass i särskolan. Skolorna ligger på samma område, alla äter t ex i samma matsal, så det är ju smidigt med hämtning och lämning på det viset, men de är ändå delade. Det är nytt och ovant för oss, en liten liten del av tvåbarnschocken som andra pratar om ibland verkar drabba oss nu, såhär 6,5 år efter att barnen kom.
Igår var jag och pappa E på möte med L:s fröken (hon säger så själv så jag antar att den ”titeln” är ok) på eftermiddagen, ett jättebra möte! När vi kommer ut på skolgården har L redan gått med farmor hem, men vi träffade på en av barnens kompisar från förskolan (vi kan kalla henne lilla fröken brun för det är hennes tecken). Lilla fröken kommer fram till mig och säger att hon vill följa med oss hem! Hennes mamma står tre meter därifrån så jag säger att det inte passar så bra just idag men vi kan ju prata med mamma och bestämma en annan dag! Så gjorde vi och dagen är idag, hon ska alltså följa med oss hem för första gången idag.
När jag lämnade L imorse kom lilla fröken fram till mig och var mycket exalterad över att det var just idag hon skulle följa med hem, spännande värre! Jag sa att jag kommer och hämtar henne och L, sen går vi ner till särskolan och hämtar M. JAAAA! Då får jag träffa M! Lyckan lyste om lilla fröken, och lika lycklig om inte mer blev jag. Precis så vill jag ha det! Att L:s kompisar accepterar, och gärna också tycker om M. Att han får vara med, på sina egna villkor, utifrån sin egen förmåga. Samtidigt är det ju viktigt att de har sina egna kompisar och får ha ett eget liv och egen identitet, men just den biten ser jag inte som nåt som är svårt att uppnå.
Hursomhelst. Den här förskolan vi har haft har verkligen lyckats bra med inkluderingen, jag önskar så att andra kan få samma möjligheter!
Om du som läser detta har barn i förskola där det inte funkar så bra – jag delar gladeligen med mig av kontaktuppgifter etc till ”vår” förskola, kanske kan de ta kontakt med varandra och få inspiration?
Om du som läser detta har jobbat på ”vår” förskola – ta åt dig 
